Sommaren blir lätt överskattad

Jag sitter hemma hos mina föräldrar och solen lyser utanför fönstret. Somaren är äntligen här. Då menar jag en riktig sommar, en som tillåter sol, bad och härliga uteaktiviteter. Det som de allra flesta drömmer som mest om under det mörka vinterhalvåret.

men helt ärligt! är inte sommaren lite väl överskattad? Man ska hinna göra så mycket, resa hit och dit och sola och bada och festa och träffa alla man känner och... ja ni fattar... Det är roliga saker jag räknade upp. Tyvärr är det så många saker att det lätt blir ett stressmoment. Man vill hinna så mycket att det känns stressigt... och så vill vi väl inte ha det? eller?

Sen när man kommer tillbaka till jobbet eller skolan ska alla berätta vad de gjort, var de varit etc. Säger man då"Jag var mest hemma, tog det lugnt och stressade ner..." tror folk man är en trist fucking loser som inte har något liv. man får kommentarer som "Hade ni inte råd att resa bort eller?...", och "Vad tråkigt för dig..." Helt 'ärligt. De som stännar hemma eller gör mest ingenting på sin sommar är de som verkligen har ett liv. De kan sysselsätta sig själva och vara nöjda med det, de behöver inte resa flera hunda mil för att se Europa, de vet att man kan uppleva underbara saker, "bara" av att ta en kort cykeltur och ha med sig fika och fikafilt. Jag vill verkligen inte fördömma de som gillar att göra saker utanför sitt hem, jag fördömmer däremot stressen och pressen över att allt ska hända på sommaren och att man förväntas göra så mycket. Nu ska jag gå och göra "ingenting" dvs. ta dagen som den kommer och göra vad jag känner för.

Och vet ni va? Det kan man göra på hösten också! Har ni tänkt på det? Sluta stressa!

Kramar Evelina Bäck