Hej!
Jag har funderat på en sak; ibland, särskilt som ung säger man; så ska jag aldrig göra/säga/ tycka eller tänka nu eller när jag blir äldre. Eller, jag ska aldrig bli en riktig "Svensson" med villa, volvo och vovve. Och så går det en tid. Ibland en kort tid och ibland en väldigt lång tid typ 20 år.
... så blir man precis så där man sa att man aldrig skulle bli.. man står där med villa, volvo och vovve och några barn som man, innan de föddes sa att så ska jag uppfostra mina barn, för att sedan när de föddts ändra uppfattning totalt. För att den nya lilla individen inte fungerade som vi förväntat oss... (men ändå är helt underbar). Jag tror många känner igen sig i det eller kommer att käna igen sig i det förr eller senare.
Jag funderar på vad det beror på.... är det så att vi glömmer fort eller är det så att vi med nya perspektiv som vi får ju äldre vi blir vare sig vi vill eller inte, bli mer öppna för det som kändes omöjligt tidigare? Jag har inget svar på den frågan. Men om någon som läser den här bloggen vet eller tror sig veta, får ni gärna lämna era kommentarer.
Ska lägga ut lite bilder nu.
Kram Lina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar