Hej på er!
Sommaren är äntligen här på riktigt. Har träffat mitt älskade kusinbarn Felicia igår och idag. She is lovely men jag väntar gärna med egna när mans er hur mycket kraft och energi dom tar småttingarna. :)
När jag vaknade och satte på tv:n för att se nyheterna handalde det om Pridefestivalen som pågår i Stockholm. Tina Rosengren, tidigare aktiv i (fi) talade om pride, olika grupper inom kretsarna bland homusexuella och verkade mycket påläst om detta. Själv har jag en fundering om detta: jag har inget som helst emot homo och/eller bi-sexuella personer och tycker att de ska ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra, inget snack om den saken. Det jag reflekterar över är det här med att kalla sig olika saker ex. faghag (en hetrosexuell tjej som umgås med homosexuella män och en massa andra "etiketter" jag kanppt vet namnet på...) jag tänker mer så här: alla är vi ju människor and that's it. Det kankse låter en smula tort. jag menar; "bögvärlden"verkar ju vara hur spännande som helst när man hör Tina prata om den. Men å andra sidan; hetrosexuella har väll ingen egen värld i egenskap av att vi är heterosexuella? Eller är det så att den världen tar man för given just för att den är en norm. Det man traditionellt "ska" leva efter och den är så inpräntad att vi knappt ifrågasätter den?
Min stora idol sedan jag var typ 11 år är Magnus Carlsson (har varit med i Barbados och Alcazar). För några år sedan kunde man jämt läsa om honom i typ skallertidningar etc. och jag ver helt såld och galet besatt av hur cool han var. (och "bögvärlden" verkade så cool...) Stackas den människa som vågade säga något ont om homosexulla i min närhet. Jag blev vansinnig. Jag kunde nästan bli outhärdlig på familjemiddagarna; jag kunde lixom ta upp sådär obekväma frågor som man helst inte "ska" prata om ex. om homosexuella par ska få adoptera (det ska dom få prövas som enlgit mig)... när jag var så "uppkäftig" om homosexuellas rättigheter fick jag ofta höra: "Amen.. det är ju bara för att du är så kär i Magnus Carlsson...." jag säger bara "So what? Det kankse jag var starkt påverkad av...." Men för egen del är jag jävligt stolt över att jag ändå försvarade en (tyvärr ibland) utsatt grupp i samhället som är precis som vi andra... Varken bättre eller sämre... Men en fördom jag har är ändå: "Dom verkar ha ett mycket gladare och roligare liv än "vi" heterosexuella."
Hade gärna besökt pride. En sak till: Om jag hade varit statsminister och fått bilda regering så hade jag velat ha med Tina Rosengren som jämnställdhetsminsiter. Hon verkar fruktansvärt smart.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar